kentsahara

Det finns inget jag kan berätta om mitt liv på tre minuter, inte ens på en minut, blankt, tomt, tyvärr fråga ngn annan. Sen att sitta och förklara för hela klassen hur "stranger" bredvid mig är och fungerar efter 3 minuters sitta och hålla tårarna tillbaka för jag egentligen vill springa ut från klassen..nej! Ok, riktigt så hemskt var det inte, eller jo, men tanken att springa ut gråtandes slog mig inte förrän efteråt, och då var det redan försent.

Sen att psykologen-läraren, står och säger högt och tydligt till hela klassen att vi inte ska vara för personliga, ställer mig frågan om jag känner anxiety över hela situationen??? Näe då, jag bara låtsades...!?

.

.

.

...nope, psykolog är inte rätt ord, jag ska återgå till att benämna dom som hjärnskrynklare, för det är just det dom är! (dom ökar gyrisarna i hjärnan, literally)