Vill du verkligen veta?
Så, ja då får du höra av dig och fråga, vet inte vad jag ska säga. Jag är inte skyldig dig något. Du hade din chans, du tog den och du trampa på den och sen slängde du chansen ner i en liten pöl och hoppa lite till på den.
Kan faktiskt tänka mig någon annan nu, har inte tänkt på dig på länge. Så här lång tid har det inte gått förr, du fanns där, alltid, varje dag, varje timme, och det smärtade, mestadels hela tiden.
Men nu så snurrar det runt fjärilar i mitt hjärta (eller egentligen hjärnan som uttsöndrar massa hormoner).
Jusse, du vet exakt!!! =)
Kommentarer
Trackback
